Hållbar naturvård på plats: Naturparken Karwendel

Hur är naturparken Karwendel organiserad?

Naturparken Karwendel omfattar nästan hela Karwendelgebirge och är med sina cirka 739 km² det största skyddsområdet i Tyrolen och den största naturparken i Österrike. Den sträcker sig från Innsbruck till Achensee och kännetecknas av en exceptionellt hög naturnära karaktär med urskogar, vilda floder, alpina gräsmarker och traditionella alplandsskap. Organisatoriskt drivs naturparken av en förening med kommuner, turistföreningar, Österrikes skogsförvaltning, jordbrukskammaren, de båda alpina föreningarna och delstaten Tyrolen. Arbetets tyngdpunkter är indelade i fem kärnområden: naturskydd, rekreation && turism, miljöutbildning, regional utveckling samt kunskap && forskning.

Hur skiljer sig en naturpark från en nationalpark?

En naturpark som Karwendel är ett stort skyddsområde där naturskydd och hållbar användning går hand i hand. Det handlar både om att bevara det naturliga och kulturella landskapet och om naturvänlig rekreation, utbildning och regionalt värdeskapande. Kärnan utgörs av naturskyddsområden som främst tjänar till att bevara naturen från skadliga mänskliga influenser. De är utpekade där naturen är i stort sett orörd eller där sällsynta arter och samhällen av djur och växter förekommer i särskild mångfald. Omgivna – som en slags buffert – finns landskapsskydds- och viloområden. Här dominerar det kulturlandskap som sköts av människan genom jord- och skogsbruk. En nationalpark strävar ännu mer konsekvent efter målet att ”låta naturen vara natur”, och stora delar av den är fria från exploatering för att naturliga processer ska kunna fortgå så opåverkade som möjligt. Naturparken Karwendel kombinerar däremot skydd, vård av traditionella alms- och kulturlandskap, forskning och en medvetet styrd besöksupplevelse, till exempel genom stugor, stigar, informationsutbud och besökscentrum.

Vilka är naturparken Karwendels huvuduppgifter?

Naturparkens uppgifter kan delas in i fyra huvudområden: naturskydd, rekreation &och turism, miljöutbildning samt kunskap &och forskning. Inom naturskyddet står skyddet av vilda floder som Isar och Rißbach, bevarandet av gamla blandskogar i bergen, livsmiljöer i mossar och på klippor samt de unika kulturlandskapen runt Großen och Kleinen Ahornboden i centrum. Inom området rekreation & turism tillhandahåller vi besöksinformation och vägledning via våra naturparkshus och håller kontakt med våra rangers både på plats och digitalt. På så sätt försöker vi kombinera intensiva naturupplevelser med största möjliga skydd av de känsliga livsmiljöerna. Området miljöutbildning omfattar guidade utflykter, naturparksskolor, utbildningserbjudanden för barn, ungdomar och vuxna, tematiska naturstigar samt program som kombinerar naturupplevelser med förståelse för ekologiska sammanhang. Inom området kunskap && forskning samarbetar naturparken med universitet och fackinstitutioner, till exempel inom ämnen som biologisk mångfald, skogsutveckling, vattenekologi eller klimatförändringar, och bedriver övervakning av djur- och växtarter samt besökardata.

Miljöutbildning för barn och ungdomar har särskilt hög prioritet.

Miljöutbildning är ett centralt verksamhetsområde, eftersom långsiktigt naturskydd endast kan lyckas om människor förstår varför landskap, biologisk mångfald och naturliga processer är värda att skydda. Genom tidig sensibilisering – särskilt via skolprogram, utflykter, Junior Ranger-aktiviteter och naturparkdagar – skapas en känslomässig koppling till naturen och naturparken ”rätt utanför dörren”, som senare – hoppas vi – kommer till uttryck i ett ansvarsfullt beteende. Särskilt i Karwendel med sina populära utflykts- och fritidsområden bidrar miljöutbildning till att mildra konflikter om användningen: Den som vet varför vildmarkszoner är viktiga, varför alperna måste skötas eller hur känsliga vilda floder är för störningar, uppträder mer hänsynsfullt i terrängen. Dessutom stärker miljöutbildningen befolkningens identifikation med naturparken och skapar förståelse för skydds- och förvaltningsåtgärder.

Hur lyckas man med balansgången mellan turism respektive jordbruksanvändning och naturskydd?

I naturparken Karwendel kolliderar olika intressen mycket konkret i våra dalar, på almerna, stigarna och populära platser. Det är just här vi sätter in vår förvaltning. Vår strategi är att tänka på skydd, användning och upplevelse tillsammans och att samla de många aktörerna – från kommuner och markägare till turismpartner och volontärer – i ett gemensamt naturparkkoncept. Ett centralt verktyg är besökarskyddet: våra rangers, digitala erbjudanden som utomhusplattformar samt klassiska informationsskyltar, kampanjer och program för miljöutbildning samverkar för att uppmuntra besökare till ett naturvänligt beteende redan vid planeringen av turen och sedan ute i terrängen. Samtidigt stärker vi medvetet den traditionella alms- och skogsbruket, eftersom en anpassad förvaltning bevarar kulturlandskapet och håller viktiga livsmiljöer öppna. Genom projekt som ”TEAM Karwendel” engagerar vi volontärer i skötseln av alper och biotoper och skapar därmed ytterligare stöd för förvaltare och ekosystem. Övervakningsprojekt och digitala besökardata hjälper oss att noggrant observera utvecklingen i naturparken och kontinuerligt anpassa våra åtgärder. På så sätt blir ”balansgången” mellan skydd, nyttjande och upplevelse en kontinuerlig styrningsprocess som vi som naturpark aktivt utformar.

Stöd, t.ex. vid skötseln av alperna, kommer också från volontärprojektet ”TEAM Karwendel”.

Almarna har präglat landskapet i Karwendel i århundraden och är samtidigt värdefulla livsmiljöer för många djur- och växtarter. Inom ramen för ”TEAM Karwendel” stöder 120 till 130 volontärer varje år skötseln av almerna genom att bekämpa buskbildning, ta bort stenar och grovt grus, underhålla staket eller röja slåtterängar. Om alperna inte längre brukas, blir de gradvis igenväxta och skogbevuxna, artrika ängar går förlorade och även det karakteristiska, öppna landskapet förändras markant. Skötseln av alperna bidrar därför till bevarandet av den biologiska mångfalden, det traditionella kulturlandskapet och det jordbruksmässiga utnyttjandet och stärker samtidigt den ömsesidiga förståelsen mellan naturvård och markbrukare.

Detsamma gäller även för skogsbruket. Vilka prioriteringar har ni inom detta område?

I vissa områden satsar naturparken på skogsmarker som inte brukas alls eller endast i mycket liten utsträckning och där naturliga processer står i förgrunden. I sådana skogar uppstår med tiden strukturrika, naturnära bestånd med olika åldersklasser, hög andel död ved, gläntor samt i kratskogsområden och ett stort antal små livsmiljöer som behövs av sällsynta och specialiserade arter – till exempel vissa skalbaggar, svampar eller hålhäckande fågelarter. Dessa skogar fungerar som referensområden där man kan undersöka naturlig skogsutveckling, klimatpåverkan och biologisk mångfald. Samtidigt fyller de viktiga funktioner som erosionsskydd, vattenhållning och lavinförebyggande, vilket ökar bergslandskapets motståndskraft mot naturkatastrofer.

I olika projekt och samarbeten inom naturparken undersöks klimatförändringarnas effekter på regionen. Vad står i fokus?

Bland de mest omfattande effekterna räknas stigande temperaturer, förändrad nederbördsfördelning, allt oftare förekommande extrema väderhändelser som kraftiga regn, torrperioder eller stormar samt förskjutningar av livsmiljöer och höjdzoner, eller snarare värmezoner, till högre höjder. För att förbereda regionen utvecklas anpassningsstrategier, till exempel genom platsanpassad skogsförvaltning, främjande av motståndskraftiga, strukturrika blandskogar och säkring av vandringskorridorer för arter. Även inom turistsektorn arbetar man med de förändrade förhållandena. Forskning, övervakning och utbyte med förvaltare, kommuner och befolkningen spelar en central roll för att tidigt upptäcka risker och genomföra lämpliga åtgärder.

Vad innebär klimatförändringarna för skogarna i naturparken Karwendel?

Alpina bergskogar utsätts för särskilda utmaningar i samband med klimatförändringarna, eftersom de fyller många funktioner samtidigt: skydd mot naturkatastrofer, livsmiljö, träleverantör och rekreationsområde. Konkreta hot uppstår till följd av högre temperaturer, förändrade snömängder och snöförhållanden, allt oftare förekommande extrema väderhändelser, torka samt en möjlig ökning av skadedjur och sjukdomar. I idealfallet utvecklas bergskogarna i Karwendel till stabila, strukturrika blandskogar med hög artmångfald och olika åldersklasser, som på en liten yta förenar de mest skiftande trädslag och genetisk mångfald. Sådana naturnära, välblandade skogar är mer motståndskraftiga mot störningar, kan bättre anpassa sig till förändrade klimatförhållanden och behåller samtidigt sin skydds- och rekreationsfunktion för människa och natur.

Skogarna är också viktiga för den biologiska mångfalden. Vilken betydelse har den i naturparkens övergripande koncept?

Naturparken Karwendel rymmer en exceptionellt stor mångfald med över 1 300 växtarter och mer än 3 000 kända djurarter, däribland arter av europeisk betydelse som kungsörn, vitryggad hackspett, strandpipare och alpskalbagge. Biologisk mångfald är grunden för stabila ekosystem, den möjliggör anpassning till förändringar som klimatförändringar och säkerställer på lång sikt tjänster som rent vatten, skydd mot naturkatastrofer, bördiga jordar och attraktiva rekreationsområden. Projekt som artbevarandeåtgärder, skötsel och sammankoppling av livsmiljöer, skapande av spridningsbiotoper eller främjande av traditionella nyttjandeformer i alms- och skogsområden bidrar till att bevara hotade arter och möjliggöra djurens vandringar. Sådana åtgärder förenar praktiskt naturskydd med utbildnings- och forskningsaspekter och synliggör värdet av den biologiska mångfalden för allmänheten.

Karwendel är ett populärt mål för utflyktsgäster och fritidsidrottare. Vad önskar ni av besökarna?

Som naturpark önskar vi framför allt ett hänsynsfullt och naturvänligt beteende. Till detta hör våra uppföranderegler: håll dig på markerade stigar, respektera viltvårdsområden och stängningstider, ta med dig skräp, håll hundar kopplade, undvik buller och visa särskild hänsyn till känsliga områden som strandzoner, mossar och unga skogsområden. Den som är ute i Karwendel kan också aktivt bidra till bevarandet – till exempel genom att använda kollektivtrafik eller en kombinerad tåg- och bussresa, genom att planera sina turer medvetet utanför särskilt känsliga perioder, t.ex. under viltets vintervila, samt genom att stödja regionala företag och naturparkens erbjudanden. Ett sådant beteende avlastar naturen och infrastrukturen och stärker samtidigt den regionala värdeskapandet och acceptansen för naturvårdsåtgärder.

Tack för samtalet!